UNGiKÖR
Ungdomsrådet

URK i Ö-vik!

Att få åka hem är alltid skönt. Och att få göra det med sina glada vänner från hela landet är ett privilegium. För än om jag nu inte bott i Örnsköldsvik på snart 5 (!!!) år så är det nåt speciellt att veta det mesta om ett ställe. Alla vägar runtom alla byar och en och annan människa som man känner igen och kan hälsa på som hemvändande.

Jag tycker det var en liten seger att äntligen få upp Ungdomsrådet till Norrland och några från Svea- och Götaland kommenterade att de aldrig varit så långt norrut någonsin. De från Skellefteå skrockar sinsemellan åt tilltaget att kalla Örnsköldsvik ”långt” norrut.

Vår ständige kompanjon denna helg blev en grå minibuss av märket Ford med ett krånglande centrallås som gav ifrån sig en hög tut när inte alla dörrar låstes. Jag hoppade högt varje gång det hände.

På fredagseftermiddagen fick jag hämta ut nycklarna till den och väntade sedan på att Daniela skulle komma med Anna Cederberg Orreteg från flyget och sedan hjälptes vi åt att ställa ordning Aulan inför lördagen och drog sedan hem till Daniela och blev bjudna på te i hennes mysiga vardagsrum under köransiktena i keramik som hänger där.

Sen börjar äventyret på riktigt! Resten av URK:arna kommer! Jag pyser iväg till resecentrum och möter upp de första tre som kommer med tåg söderifrån och vi väntar in Norrbottningarna som strax kommer med bussen. Miranda ringer oroligt för att få koll på var de sista håller hus och vi drar till Hörnett för att införskaffa material till Tacos och frukost samt lite smörgåsar åt tillresande på lördagen.

Incheckning på det mysiga vandrarhemmet sker genom att vi står och ringer de som ska öppna utanför och till sist öppnar värdinnan dörren och telefonen står och ringer i bakgrunden. Bara att kliva på alltså. Sängarna hittar vi färdigbäddade! Vilken lyx. Efter detta blir det tacos med en överväldigande mängd sallad...

Lördagen bjuder på mysig samling av alla på morgonen med glada och förväntansfulla barn och körledare. Workshop av hög klass där Anna smeker liv ur den gamla skavda Bösendorferflygeln och till synes utan anstängning lockar fram det där rena fina barnkörsljudet som bara får en rörd på det där oförklarliga sättet. Lite panik kommer också i form av att lunchen inte blev beställd dagen före och alla pizzerior öppnade när vi skulle starta vår lunch... Efter många samtal kommer vi fram till en lokal superhjälte som bakar 20 pizzor till en kvart efter vår utsatta lunch.

Men innan vi fick äta var det årsmöte. Väl förberett och organiserat så att det inte blev så mycket genomläsning och frågorna kunde behandlas rätt snabbt och de närvarande barnen och ungdomarna kunde hänga med. Det blev en styrelse även detta år och ett nytt ansikte i form av Cecilia Grönfelt trädde fram och täckte den enda förestående vakansen. Full pott där.

Workshop för de lite äldre och mer stämvana på eftermiddagen och avslutning med ett kort repertoar-tips ur Annas egen repertoar med de tillresande körledarna. En heldag gjord. Men inte för URK.

URK åkte sedan till vandrarhemmet och parkerade oss i en grällt färgad och mönstrad hörnsoffa och helgens URK-möte gick av stapeln. Ovanligt ofnissiga och fokuserade flög punkterna förbi i en rasande fart och vi kunde göra oss i ordning för att åka på middag uppe på Örnsköldsviks tak; Varvsberget. Lagom till detta hade molnen lättat något och en strålande utsikt åt alla håll mötte oss innan vi kunde gå in och sätta oss att njuta av den utsökta maten som vi blev bjudna på av Danielas kör. Tack!

Söndagen blev sedan en lång rad farväl och man hoppas att tiden går fort till dess vi ses igen.

Med detta hoppas jag att alla inblandade fått en trevlig vistelse och ett bra intryck av min hemstad; mitt kära Örnsköldsvik.

VI HÖRS!

Gert Ahnström

linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram