Den 2-6 januari 2016 ägde Sveriges Ungdomskörs (SVUK:s) årliga vinterinternat rum. Denna gång samlades kören i Skellefteå.
Årets internat var ett samverkansprojektet med Skellefteås stolhet- ungdomskören Espri med sin körledare Martin Eriksson. Under dagarna hölls gemensamma repetitioner och en rad roliga aktiviteter.
Internatet och konserten genomfördes med benäget bistånd av Skellefteå landsförsamling, Skellefteå kommun, Kulturskolan och Region Västerbotten och inte minst ungdomskören Espri själva med sin körledare Martin Eriksson.
UNGiKÖR och Sveriges Ungdomskör tackar särskilt för allt stöd och samverkan som gjort projektet till en succé!
Trettondagsaftonens konsert gick under namnet ”En stjärna gick på himlen fram” och bestod av folkmusiklåtar, visor och koraler med anknytning till juletiden. Det är SVUK:s dirigent, Cecilia Martin-Löf arrangerade för ungefär tio år sedan. Under internatdagarna gjorde hon och körerna ytterligare improvisationer över sångernas tonalitet och rytm.
-”Det är både roligt och spännande när allt inte är bestämt på förhand utan arrangemangen växa fram utifrån låten. I musiken finns ett släktskap mellan renässansklanger och de folkliga visorna. I flera av arrangemangen och improvisationerna vävs detta ihop på olika sätt och berikar varandra, säger Cecilia.”
UNGiKÖR:s ordförande Helena Parrow, som var med på internatet som ”spindel i nätet” och såg till att alla fick mat, transporter och i övrigt hade allt de behövde på plats, blev inspirerad och skrev lite dagbok:
”Måndag 4/1
Det är tenorernas tur att laga frukost, havregrynsgröten är populär. I natt började det snöa och med snön kom kylan, minus 16 har termometern legat på idag. Nu känner vi att vi är i Västerbotten! Efter frukost kom kören Espri Vi har sedan repat ihop hela dagen. Stämningen var fin från start! Vid lunchen satt körerna spontant blandat och det pratades friskt över borden mellan tuggorna. Jag och Charlotta hade lagat linsgryta m fetaostcreme. Ett akut behov av blixtuttryckning till ICA löstes m hjälp av Micke, instrumenttekniker på Kulturskolan och vår ständige räddare i nöden. Maken till hjälpsam man finns inte!
När jag tittade in på eftermiddagsrepet stod till min förvåning ett litet band och kompade kören! Orkestern visade sig bestå av sångare från SVUK och Espri; Ella på fiol, Jacob kontrabas, Koffe flöjt, Pontus på gitarr och Martin på klarinett. Vilket sväng-gäng! Jag satt med en stund och förundrades över den musikaliska magi som Cecilia trollat fram på kort tid. Läckra klanger utsirade melodier och improvisatoriska moment, spel på kristallglas mm. Det bådar gott inför konserten. TV var här idag och spelade in från repet!
Efter repet iväg till bowling med bägge körerna. Espriarna hade fixat bilskjuts till alla! Skönt för det är långa avstånd häruppe har vi märkt. Man verkar ha en annan definition på ”gångavstånd”. SVUK:arna var snygga i sina nya Skellefteåmössor och dito armband som vi fått från kommunen. Bowlingen var mycket lyckad, åtminstone enligt Jacob o Ella som båda fått strikes. Charlotta har fått låna en nyckelharpa från ytterligare en hjälpsam Skellefteå-bo. Charlotta övar nu med ett stort leende och spelar så vackert.
På kvällen var vi på en UNDERBAR restaurang i centrala Skellefteå. En fantastiskt god buffé av lokala specialiteter. Ordföranden i kulturfullmäktige deltog och höll ett litet välkomstal.Vi tackade för maten med sång, Butterfly, och sedan kunde vi bara inte sluta sjunga. Espri och SVUK tillsammans letandes gemensam repertoar. T ex Koppången som Espri kunde så fint och vi andra hakade på bäst vi kunde. Snyggaste altsolot ever har den sången, tyvärr så snyggt att jag aldrig kan sjunga det för gråten stockar sig i halsen – TYPISKT när man väl få solo! Så småningom, efter att ha avverkat O helga natt, där Olle med inlevelse sjöng orgelkompet(!), pulsade vi hem till Kulturskolan. Nu är det snart läggdags. Folk myspratar, Signe Olle och Joel övar texter och stämmor, några dricker te. Lugnt och fridfullt. Igårkväll var det fullt ös med lekar, men jag tror man sparar sig lite inför konserten i Landskyrkan imorgon.
Charlotta ”hotar” med att hon ska gå upp kl 05.00 och öva nyckelharpa. Hoppas det inte är lyhört… Annars känns det jättebra inför i morgon. Och SVUKarna har lärt mig och Cecilia The cup song-stompen! Jag är SÅ stolt. Fast mest av allt är jag stolt över kören SVUK – en samling otroliga människor som tillsammans skapar en fantastisk grupp!
SVUK sjunger inte bara vackert, de skänker mig faktiskt helt ärligt hopp om mänskligheten också. Det är nästan ännu vackrare.
Helena”